2012-11-22
20:43:37
two
En ängel jag en gång var, då jag ett hjärta bar.
Du förtrollade mig med en enda blick, mitt hjärta du genast fick.
Jag blev världens lyckligaste flicka, från dig ville jag aldrig sticka.
du fick mitt hjärta att växa , men jag insåg aldrig att du var en häxa.
All glädje inom mig försvann, allt i min kropp stod i brann.
Allting i mitt liv tappade syfte, inget mig upp lyfte.
Jag slutade lyssna på andra, det var bara lilla jag.
Allt var så förfärligt, jag glömde bort allt som var härligt.
Det var som ett mörkt hål, du brände mig på bål.
Efter många tårar, vet jag nu vad som verkligen sårar.
Jag blir aldrig som jag var förr, det är svårt att öppna en gammal dörr.
den här dikten skrev jag för ungefär ett år sedan.
Jag skrev den under en av de värsta tiderna i mitt liv,
den tuffaste gällande mitt självförtroende.
det ända jag önskar, var att den tiden var förbi.
Kommentera inlägget här:
